Närbild monika eliasson
Förfallen
Verk nr 54
”Öppet hus” hos byggnadsnämnden
Skulpturen är tillverkad i rostfritt stål (slipad och polerad) samt emaljerade husytor.
Konstnär: Monica Eliasson, Hammarö
Jag fick en idé när byggnadsnämnden skulle planera för ett nytt bostadsområde.
Varför inte en visning med ”Öppet hus”?
Kanske har inte alla möjlighet för ett besök, tänker på rörelsehindrade till exempel, de kanske har svårt. Tanken dök då upp – Jag kan göra en skulptur, en form av ”Husportfölj”, ”Portfolio” som lätt kan tas med som visningsexemplar.
Närbild Kerstin Wessberg
FörfallenI kvällningen, äggoljetempera
Konstnär: Kerstin Wessberg, Karlstad
Solen, sommarens värme, den stillsamma vilan vid en sjö var kvar hos mig. En annan gammal målning fick transformeras till denna inre vision. En plats att vila på.
Verk nr 222
Idag sol, äggoljetempera
Jag stod i skuggan under några gamla äppelträd, mitt i sommaren, och vände och vred på en gammal målning. Sparade något svart och grått som absolut var en rentvättad stenhäll vid en sjö, himlen sänkte sig blå och mäktig, och en svart tall-en blev alldeles guldgul och kanske några solbelysta människor.
Närbild Lena Irvall
Förfallen
Verk nr 98
Matdags, tempera
Detta är en målning från våren, när snön har smält.
Jag försöker mata en sorgsen svan. Målad i tempera, i olika övermålningar.
Verk nr 97
I villakvarteren, tempera
Konstnär: Lena Irvall, Göteborg
Denna målning med björkar och hus är från
villaområdet Kroppkärr i Karlstad där jag växte upp. Den är målad i tempera.
Den har flera övermålningar, därav det drömska och något hotfulla stämningen.
Närbild Cecilia Stigevik
Förfallen Verk nr 204
Ansikte, I, 30x30 cm Akryl
Konstnär: Cecilia Stigevik, Karlstad
Porträttet föreställer Greta Thunberg. Delvis kan jag identifiera mig med hennes klimatångest. Som 16-åring stod jag utanför Konsum i Torsby med en insamlingsbössa för Torsby miljövårdsgrupp. Då gällde det bland annat att få stopp på hormoslyr-besprutningen. I samband med det blev jag av en man i chefsposition anklagad för att vara manipulerad. Han tyckte jag var för ung för att kunna ta ställning. Något liknande har också Greta erfarit. Jag lämnade även in ett förslag som handlade om kalkning av sjöar för att minska försurningen. Några år senare när jag bodde i Göteborg deltog jag i tre olika arbetsgrupper i Folkkampanjen mot kärnkraft. Att utveckla och använda solenergin var och är min önskan. Folkomröstningens valresultat var dock för mig mycket nedslående. Jag vet inte om jag känner mig så mycket mer hoppfull idag när miljöproblemen är gigantiska, men i och med Greta, Friday´s for future och forskningen finns det i alla fall en förhoppning om en förändring. Människans skapande kraft kan göra skillnad.
Verk nr 205
Ansikte, II, 30x30 cm, Akryl
Konstnär: Cecilia Stigevi
Porträttet föreställer Bob Dylan.
Bob Dylan sjunger The times they are a-changin´. Det är min förhoppning att förändringen går mot att återupprätta Moder Jord, vårt hem, i kärlekens tecken.
Bob Dylan är också en musiker som jag följt sedan tonåren. Första konserten var 1978 i Scandinavium i Göteborg. Det har hitintills blivit fem konserter och den senaste var i somras i Karlstad. Det var starkt berörande upplevelser. Jag lyssnar gärna på hans musik i ateljén.
Närbild Vivianne Geijer
FörfallenVerk nr. 78
Svensk Riksdrots, bemålad terrakotta, podium och sockel
Konstnär: Vivianne Geijer, Lund
”Detta skulpturporträtt har aldrig tidigare varit utställt och denna gången är alltså den första.
Min porträttskulptur av Olof Palme formade jag under två varma sommarmånader 1986.
Ateljén låg i en källarlokal på Kyrkogatan, belägen mitt i Lund med sina i tre separata rum och oregelbundna vitkalkade gångar. Här på denna plats låg Nicolaus kloster på 1100-talet berättar historien, mittemot Lunds domkyrka.
Den tragiska och skrämmande händelsen av vår tids stadsman på Sveagatan, förde med sig en stor landssorg i hela Sverige.
I flera veckor var jag på väg till posten med ett bidrag till Palmefonden, men det kändes otillräckligt. Jag bestämde mig istället för att skapa ett stiliserat och förenklat porträtt som framhävde hans karaktärsdrag. Jag tror att han själv skulle ha föredragit ett porträtt som är giltigt för den tid vi lever i.
De hade inte med Olof Palme som politiker att göra, utan mer som människa. Han var en starkt tänkande och kännande person. Han kastade sig ut i den tidens problem. Han hade kraft, vitalitet och var oerhört orädd.
När Olof Palme 1968 gick med i Vietnam-demonstrationer visade han sin oräddhet. Han var inte skrämd av att förlora sitt sociala anseende. Hans engagemang för invandrare var också ett fint exempel. Han var känd över hela världen för sitt fredsarbete. Det blev en inre önskan att få skapa något och förverkliga en bild av honom som ingen annan hade föreslagit och inte heller hade beställt.
Det är med stor glädje jag för första gången visar upp ett arbete som gav mig ett sådant djupt engagemang.
I år 2019 plockade jag fram terrakottaskulpturen från sin undanställda plats i ateljén för att bemåla verket och skapa en ny och mer levande upplevelse.”
Vivianne Geijer